Ingen rubrik
Pappa ringde nyss och sa att han var i Linköping, jaha tänkte jag. Han va på US, då tänkte jag att han var där och röntga sin bröstkorg eftersom han hade ramlat och slagit i torsdags. men nej så va det ju inte. Han ahde fått en hjärtinfarkt. Man blir så himla chockad när man förväntar sig något något och får veta något helt annat. Man hinner inte riktigt med. Det gick bra med honom och de hade gjort en operation och utvidagat kärlet med en ballong. Nu efteråt blir man arg för att man inte kan ändra på någon annans vanor, men man kan ju hoppas att slutar röka nu även om jag tror att han inte kommer göra det. Träning och bättre mat för kolesterol skulle han ju behöva också, men det ju synd att man inte kan bestämma åt någon annan. Alltid måste förändringen komma från den som ska bör göra det.
Får åka och hälsa på honom imorrn. Men gud vad jag gillar inte sjukhus. Det är ju verkligen inte konstigt att så många är livrädda för dom. Är man själv sjuk är det väl inga problem men att häsla på någon på sjukhus är inget roligt. Det luktar likosm sjukdom och död. Det är ju där man sett andra släktingar sjuka. Nu tror jag inte min pappa är så himla jättedålig eftersom de fixade till allt med operationen men känslan att vara på ett sjukhus är lite obehaglig.man börjar inbilla sig massa saker och man ser jättesjuka människor.
Sist jag besökte pappa på US var när han hade vänt på magsäcken för att slipa halsbränna osv. och den gången var inte så väldigt kul. På vägen in berättar mamma att de ska skiljas. Och det ju inget barn som hoppas i luften av glädje för det. Det var inte alls någon rolig upplevelse. Att pappa låg på sjukhus gjorde ju inte saken bättre.
Det är nästan en förbannelse att bli äldre. Ju äldre man blir ju mer medvetan om sin egen och andras speciellt föräldrars och mor- och farföräldrar blir man. Döden ingår i livet men det är väldigt svårt att acceptera den. kanske blir det lättare när man själv blir gammal. Min farmor är helt inställd på att dö och går och väntar på det. Då vet man att hon inte kommer tycka det är hemskt att dö, jag vet att hon är helt nöjd med sitt liv och vad hon gjort med det. Men man kommer såklart att bli ledsen, kanske inte för hennes skull utan lite mer för sin egen, klart man vill ha sin farmor kvar föralltid. Sen har vi mormor som är jätterädd för att dö. Det är hemskt att se det. Oroligheten. Att man accepterat sin egen dödlighet gör det betydligt lättare för ens närstående.
Oj vilket tråkigt inlägg bara massa död.
Krya på dig papi! Nu
Får åka och hälsa på honom imorrn. Men gud vad jag gillar inte sjukhus. Det är ju verkligen inte konstigt att så många är livrädda för dom. Är man själv sjuk är det väl inga problem men att häsla på någon på sjukhus är inget roligt. Det luktar likosm sjukdom och död. Det är ju där man sett andra släktingar sjuka. Nu tror jag inte min pappa är så himla jättedålig eftersom de fixade till allt med operationen men känslan att vara på ett sjukhus är lite obehaglig.man börjar inbilla sig massa saker och man ser jättesjuka människor.
Sist jag besökte pappa på US var när han hade vänt på magsäcken för att slipa halsbränna osv. och den gången var inte så väldigt kul. På vägen in berättar mamma att de ska skiljas. Och det ju inget barn som hoppas i luften av glädje för det. Det var inte alls någon rolig upplevelse. Att pappa låg på sjukhus gjorde ju inte saken bättre.
Det är nästan en förbannelse att bli äldre. Ju äldre man blir ju mer medvetan om sin egen och andras speciellt föräldrars och mor- och farföräldrar blir man. Döden ingår i livet men det är väldigt svårt att acceptera den. kanske blir det lättare när man själv blir gammal. Min farmor är helt inställd på att dö och går och väntar på det. Då vet man att hon inte kommer tycka det är hemskt att dö, jag vet att hon är helt nöjd med sitt liv och vad hon gjort med det. Men man kommer såklart att bli ledsen, kanske inte för hennes skull utan lite mer för sin egen, klart man vill ha sin farmor kvar föralltid. Sen har vi mormor som är jätterädd för att dö. Det är hemskt att se det. Oroligheten. Att man accepterat sin egen dödlighet gör det betydligt lättare för ens närstående.
Oj vilket tråkigt inlägg bara massa död.
Krya på dig papi! Nu
Kommentarer
Trackback
