...
Fastän många år har gått kan jag inte låta bli att undra varför det blev som det blev. Jag fick ju aldrig ett svar. Och nu är det alldeles försent för sånt, men ibland dyker frågorna upp. Kaoset som var, tänk att jag träffade mitt lugn Tommy under mitt allt det där. Utan Tommy undrar jag hur det hade blivit. Du är allt min räddande prins älskling. Även om man har allt man kan önska nu så undrar man och tänker på det ibland. Man blir arg, ledsen och förbannad.
Jag kommer också alltid undra vad som hände med dig Emelie även om jag vet att jag aldrig kommer få veta. Det va så länge sen du lämna oss men jag undrar fortfarande. Varför just då? Varför var du tvungen att dö?
Det blev väldigt privat ikväll. Men ibland vill man bara skriva något man tänker på.
Min solstråle
