Martina Sköld

Grattis på födelsedagen, Emelie. Du kunde fullt 24 år idag men istället valde du att alltid vara 17 år. Kommer ihåg när vi var små och lekte hos din farmor. När vi undrade om framtiden. Du sa att du längtade till du blev 17 år. Inte visste jag, inte du heller tror jag, att du inte ville bli äldre än så.

Mina minnen bleknar sakta. Jag har ingen att minnas med längre. Jag tror det var i trean vi bestämde att vara bästa vänner. Fram till sexan var vi varje dag. I sexan blev vi osams så det slutade med att vi bytte klasser i högstadiet och hamnade i olika. På klassresan till Gotland blev vi sams igen. Någon gång i åttan växte vi ifrån varandra. Sen när vi skulle börja gymnasiet tog vi kontakt med varandra igen, åkte till stan och shoppade lite och bestämde att vi skulle gå till parken helgen innan skolan börja för att festa till det lite. Många 7,0 blev det... Du presentera mig för en klasskompis som blev min första kärlek. Sen börja du samhäll och jag natur, sen bytte du till min klass. Sen hoppade du av och gick bara engelska och svenska med oss. Du velade fram och tillbaka vad du skulle gå för linje. Kom in på musiklinje i Linköping, ångrade dig innan du hann börja på höstterminen. Började turisthotell, bytte till samhäll... I slutet hade jag inte så stor koll på vad du gick faktiskt. Natten till alla hjärtans dag 2006 ville du inte vara med längre. Du hoppade från en balkong och dog nästan direkt, två tjejer som såg dig hjälpte dig så gott de kunde.

Dagen efter är en dag jag aldrig kommer glömma. Så många gånger jag gått igenom varje minut, varje sekund.

Jag önskar att du inte gjort som du gjorde. Du skulle du varit här så vi kunde fira din födelsedag, idag.

Grattis min vän.